Dagens skrämsel
Kategori: Allmänt
Ett himla skönt väder idag. Alldeles lagom varmt och ingen sol. Bara skönt. Gummistövlar på och idag bestämde jag mig för att premiärprova ett av de flexikoppel som vi fick med till Curry.
Jag har bara hitills använt vanlig koppel eller haft henne lös.
Och anledningen till att jag inte provat flexi än är för att hon har dragit så mycket och visst kan jag låsa kopplet på kort lina men då försvinner ju idén med det liksom.
Jag tycker att flexin funkar bra när jag kan låta henne ströva fritt på 4 meter som kopplet är långt. Hon kan gå som hon vill men jag måste ju vara förutseende hela tiden och kalla in henne och låsa kopplet när jag vill att hon ska ha uppmärksamheten på mig istället för på mötande människor med eller utan hund.
Då blir det mycket fram och tillbaka liksom men kopplet är övervägande positivt och passar i naturen, mindre bra i skogen bland träd.
Ska vi gå på byn eller bland folk så är det bara vanligt koppel som gäller då är flexin bara jobbig att hantera tycker jag. Och jag som är ovan behöver ju öva med att få in rätta knycken så att det funkar smidigt med låsning och upplåsning.
Vår promenad idag gick först genom en skogsdunge för att sen leda ut på Grimstaängarna och sen genom skogen igen.
Curry gillar som alla hundar att nosa och upptäcka saker. Kissfläckar och osynliga spår på marken håller henne sysselsatt.
Fläckar med fågelskit älskar hon att rulla sig i. Gärna döda näbbmöss och annat äckel med. Äckelhund!
Tur jag oftast hinner stoppa henne.
Vi upptäcker fåglar och andra ljud som gör henne nyfiken. Och plötsligt fick hon syn på en oerienteringskontroll.
Jösses så blickstilla hon stod och var samtidigt beredd att fly för livet.
Jag tänkte att vi går väl och hälsar på kontrollen och jag fick "släpa" henne genom skogen medan hennes blick var som fastlåst.
Väl framme så kryper hon sakta framåt, beredd att fly och hon ryggar så snart den rör sig i vinden.
Skräckblandad förtjusning skulle jag väl uttrycka det. Hon såg faktiskt lite skrattretande ut där hon kröp och nästan underordnade sig för den svajande tingesten.
Här har Curry på sig sin skogdräkt. En reflexväst och en blinklampa.
HOn gillar verkligen att gå ut och som alla hundar så svänger svansen av glädje när de fattar vad som är på G. Hon hoppar och skuttar av glädje men så snart jag tar fram västen så vänder hon tvärt och sticker till ett annat rum.
Hon gillar INTE att klä på sig!!! Trots lock och pock så stannar hon där hon är och inte förrän man lägger bort västen och tar tag i kopplet så kommer hon tillbaka. Lika glad.
Hon fattar tydligen inte att jag lurar henne genom att få henne komma för att i alla fall ta på västen...haha....fast hon gör inga protester alls när jag tar på den. Jag får trä den över huvudet och jag får knäppa alla knäppen utan att hon försöker smita. Och när den väl sitter på så är hon lika glad som vanligt och kan knappt hejda sig innan hon får komma ut.
Västen var skitdyr, men väl investerade pengar för nu syns hon i skogen. Och det är riktigt obehagligt när hon "försvinner" så fort man blinkar och då kan hon ändå vara bara två meter ifrån. Både hennes storlek och färgen på pälsen gör att hon smälter väl in i omgivningen.
En sak som är lite roligt med henne är att vi aldrig "fastnar" på varsin sida om ett träd eller en stolpe när vi är ute. Hon har full koll på var hon går och går aldrig på motsatt sida mot vad jag går och om hon gör det så går hon alltid tillbaka.
Tog ett tag innan jag noterade att det var så och när jag sa det till Magnus så sa han att även han hade märkt det. Likaså så går hon aldrig med kopplet under nåt ben eller magen om hon skulle trasslat in sig. Hon rättar genast till det själv så att kopplet löper som det ska.
Undrar varför för jag tror att alla hundar jag gått med tidigare, de trasslar in sig och skiter i var kopplet löper och de går runt trän och sen står de fåniga och glor och undrar varför de inte kommer nånvart.
Men jag har väl en oavnligt smart hund ;-)
