Hundpäls
Kategori: Allmänt
Det finns en negativ sak med att jag har fått Curry. Ja det kunde ju säkert ha varit så med vilken hund som helst.
Det är något som jag inte ens ägnade en tanke.
Jag visste att jag skulle gå mer än vanligt och att det skulle innebära att min ryggvärk som kommer sig av mitt instabila bäcken, skulle bli värre.
Men att jag skulle få ont i axlar, skuldror och nacke DET kunde jag inte drömma om.
Men självklart blir det så när man plötsligt börjar gå med huvudet snett ner i marken för att titta på sin hund. Och när man plötsligt bär koppel som i sig inte är tungt men för att man är ovan att alls bära något så får man ont.
I tre veckor har detta pågått nu och blir bara värre.
Magnus massagar mig och jag tänjer och stretchar men det vill inte släppa.
Men men kan man säga tvärtom så kan man väl säga att inget gott som inte för något ont med sig....eller!? ;-)
Vi tog svängen om kyrkogården idag. Jag gillar den för det är tyst och stilla och passerade då en av bänkarna där.
Det vita fluffiga som syns är hundhår. Bortkammat och slängt hundhår. Det är genialiskt bra att kamma sin hund utomhus för inne och hemma vill man ju inte att det ska se ut så här.
Detta är bara en av alla bänkar i mitt närområde som ser ut så här. Och detta är i minsta laget också. Den "värsta" bänken får man vada fram till. Vada i hundpäls.
Och jag kan bara säga att jag tycker det är lite onödigt och faktiskt otrevligt och dessutom så ger det människor vatten på sina kvarnar om att hundägare inte bryr sig om andra än sina hundar.
För längesen läste jag i nån tidning att man tipsade om att låta hundpälsen ligga kvar i naturen för det var så fiffigt att småfåglarna använde den till bobygge.
Och det kanske stämmer, jag vet inte för jag har aldrig varit så nära ett fågelbo eller en holk.
Men när man som hundägare kommer med borsten till samma bänk om och om igen och ser att pälsen inte har plockats upp av fåglarna så kanske kan skulle stilla sig lite i sin iver att hjälpa till med bomaterial.
Eller så kunde man kanske samla ihop "ullen" och faktiskt gå några meter in i skogen och lämna den där istället för runt hela bänken.
Jag tycker att detta är nedskräpning för det ser inte trevligt ut och det tar tid för naturen att absorbera håret.
Dessutom när man sen gör detta på kyrkogården så undrar jag lite om man ens har i åtanke vilken plats man är på.
På kyrkogården brukar de flesta bete sig annorlunda än på andra platser. Man skriker inte, man hyssjar barnen, man håller hundarna kopplade och man slänger inte skräp på marken.
Om man bor på landet, har egna marker eller går i trakter där det inte rör sig så mycket folk så förstår jag om man inte plockar upp varken hundpäls eller hundbajs.
Jag låter Currys bajs vara kvar i skogen när vi är där för jag kan inte jaga henne för att se var hon sätter sig och med skogen menar jag verkligen skog långt från vägar och stigar. Den riktiga skogen där de vilda djuren bajsar och låter det ligga kvar.
I dungen bakom huset plockar jag såklart upp även om det är snårigt för där går massor av folk både med och utan hund.
Och på pomenadvägen runt sjön strövar allt från dagisgrupper med barn till hunddagisgrupper så där måste var och en ta sitt ansvar för allas trevnads skull.
Men jag förstå att alla inte tänker som mig. Jag förstår att det finns de som tycker att det är helt i sin ordning att borsta sin hund på kyrkogårdsbänken och sen lämna kvar halva hunden till andra att umgås med.
