Min Curryhund
Kategori: Allmänt
Nu har jag snart varit hundägare i ett halvt år.
Det känns som mycket längre tid, som att Curry har funnits hos oss i evigheter faktiskt.
Men ett halvt år är inte särskilt lång tid när man talar om hundägande.
Hur Curry uppfattar den här tiden som lång eller kort, det vet jag inte något om.
Man säger att hunden lever i nuet men jag vet inte om det stämmer.
Vad som stämmer är i all fall att den här tiden har varit oerhört jobbig. Inte så mycket pga henne det lilla livet utan för att vår vardag varit minst sagt jobbig och har frestat på.
Vi har ju packat ihop vårt hem på rekordtid, packat upp det i nya lägenheten. Ordnat och grejat för glatta livet för att få hemmet trivsamt och det har resulterat i att tid inte har funnits för de långa promenaderna, de roliga träningsövningarna och massor av annat.
Sen har det ju varit svinjäklaskitkallt med. Och är man en liten hund fixar man inte utomhusaktiviteter hur länge som helst, även om man har vinterkläder på sig.
Nåväl efter flera månaders känsla av hopplöshet då jag varit värre sjuk än vanligt och med noll ork och endast sett en lösning - sälja Curry - så har saker och ting löst sig på annat sätt.
Ett mycket bra sätt.
Vi har hittat en Susanne som numera är extramatte till Curry.
Jag satte upp lappar här i området där jag sökte hjälp med hundpassning och Susanne svarade.
Hon tar ut henne på promenader, har henne hemma och det ger mig avlastning.
Curry ska vara hos Susanne när vi åker på kryssning till helgen och jag känner mig så lättad över att hjälpen fanns på nära håll och utan att vi behövde låta Curry byta familj.
Susanne kan dessutom träna hundar att hitta kantareller så det ska jag be henne lära Curry så snart våren kommer. Då köper jag ett paket frysta som de kan träna med :-)
Nu längtar vi efter våren som gör att promenaderna blir behagligare och skogen roligare att uppsöka.
Årstiden påverkar enormt hur mycket man uppskattar hundpromenaderna.
